Jag tror aldrig att en utredning har fått igång mig, eller några andra inom skogsbranchen, på det sätt som kyrkans skogsutredning gör.
Den 25 februari ska remissvar ha kommit in, men redan nu så verkar det skava på sina håll inom kyrkan och i alla fall ett stift inom renskötselområdet har farit ut med att FPIC inte behövs i kyrkoordningen. Kring detta har jag skrivit ihop ett brev som jag skickat ut till biskoparna. Brevet rör mina tankar kring denna utredning, som faktiskt får mig att hoppa upp och ner av lycka och eufori
Bästa biskop,
Mitt namn är Anja Fjellgren Walkeapää. Jag har mina renar betandes i Mittådalens sameby i Härjedalen. Beroende på vart mina renar betar så bor jag antingen i Mittådalen eller i Lillhärdal. Helst så arbetar jag bara med dem, men mina föräldrar tyckte att utbildning var viktigt, så innan jag började fullt ut i renskogen så tog jag en examen som jägmästare 2018. Efter examen blev jag anställd som renskötselspecialist på Skogsstyrelsen, på nationell nivå. Två år senare, när jag insåg att jag inte kunde förändra något rörande Skogsstyrelsens syn och hantering av renskötseln, valde jag att stötta och hjälpa samebyar med skogsbruk, med målet att förbättra renarna och renskötarnas liv i skogslandskapet. Jag är också medlem i FSC, styrelseledamot i SSR och invald ledamot i Kungliga Skogs- och Lantbruks Akademin.
Anledningen till att jag nu vänder mig till dig är, ur min horisont, den fantastiska, nytänkande och revolutionerande skogsutredningen, men också de orosmoln som hopar sig kring antagandet av utredningen.
Jag skulle nog våga påstå att skogsbruket är den bransch som har haft, och tvingats till minst förändringar de senaste 40 åren. Den svenska lagstiftningen är ingenting att hurra över, med dess låga krav som egentligen alltsomoftast inte ens nås eller respekteras. Jag är heller inte särskilt imponerad över FSC-standardens genomförande, där det finns massor att önska av skogsbolagen som innehar certifieringen. Standarden är okej, det är bara det att den inte följs, speciellt kopplat till Princip 3 som rör urfolk. Det innebär att de reella och effektfulla förändringar i skogen som skulle behövas för både renarna och miljömålen uteblir.
Om jag känner det svenska skogsbruket rätt, även det skogsbruk som kyrkan bedriver, så har nog kyrkans skogsutredning medfört att många som är skolade i trakthyggesbrukssystemet, med de utbredda kalavverkningarna, kanske ligger lite sömnlösa om nätterna. Det är förståeligt. För den här utredningen är nytänkande och revolutionerande men framför allt genomförbar.
Om vi ska ta ett steg bort från skogsbrukets sfär, känner jag att lever vi en omvärld som faktiskt inte tycker att det skogsbruk som bedrivs i Sverige idag är gott nog. Jag är övertygad om att samhället ställer högre krav på vad ett hållbart skogsbruk är och kan vara, än det som sker i skogarna. Detta har utredningen varit mycket lyhörd inför, och möter omvärldens krav på ett finstämt sätt. Trakthyggesbruket plockas inte bort, det ges bara mer plats för andra värden som också behöver skogen som liv och livsutrymme så som renar, människor och biologisk mångfald.
Kyrkans skogsutredning är inte bara viktig för kyrkan själv, utan lär också bli en förebild för hur skogsbruk kan bedrivas. Kyrkan kan bli ett stöd för de markägare som också vågar och vill gå en annan väg. Det kan också innebära att statliga skogsbolag måste snällt följa efter, oavsett om de vill det eller inte. Jag hoppas att ni alla inom kyrkans ledning och alla som har makten att ta avgörande beslut om kyrkans framtid då förstår hur viktig den här utredningen är, inte bara för kyrkans skogsbruk utanför hela vår svenska skog och allt liv som ryms där i.
I den här utredningen tittar man inte bara på klimatet och på vad den biologiska mångfalden behöver, utan man är faktiskt så modig så man väljer att lägga fram ett förslag att skriva in FPIC i kyrkoordningen. Frågan är bara ifall kyrkans företrädare är lika modiga att ställa sig bakom de här förslagen. De två nordliga stiften har aviserat att de anser att man inte behöver skriva in FPIC i kyrkoordningen för man har ju FSC-standarden. Då är det dock viktigt att komma ihåg att FSC är en marknadsstyrd miljömärkning, med ett minst sagt varierande genomförande.
En intressant aspekt att väga in i de nordliga stiftens resonemang, är att de två stiften bara har varit anslutna till FSC- standarden i max två år. Min killgissning till varför de inte har varit anslutna tidigare, som de andra stiften inom kyrkan, är för att de har varit jobbigt att hantera samebyarna i enlighet med FSC- standardens krav.
Det sistnämnda vet jag av egen erfarenhet, eftersom Härnösand stift inte ens lyckas leva upp till skogsvårdens låga krav om att erbjuda min egen sameby samråd inför en avverkning. Genom kyrkans beteenden, både historiskt som kolonisatör, men också nu när den 2025 ifrågasätter en fundamental viktig princip för att upprätthålla urfolksrättigheter rättighet och har allvarliga svårigheter med att leva upp till den mycket låga lagstiftningen rörande skog, är för mig ett tecken att Kyrkan behöver skaka om sin organisation från grunden.
Att de nordliga stiften raljerar med FPIC och FSC-standarden är ännu ett tecken på att de är livrädda för den förändring som nu omvärlden vill se, och som skogsutredningen kan göra möjlig. För det är ju så, att människor och organisationer är rädda för det okända. Det är bara det att allt som vi människor står inför kommer för oss vara okänt i och med de enorma och genomgripande klimatförändringar som pågår och som kommer att komma.
Det är därför jag är så lyrisk och känner mig som ett barn på julafton kring denna utredning. På ett genomförbart sätt möter den så många behov och önskningar som samhället har av skogen, samtidigt som den sätter klimatförändringarna högt upp på agendan så att vi, mänskligheten, ska kunna fortleva, för vår jord kommer fortsätta snurra med eller utan mänskligheten
Det är en svår tid vi står inför. Inte bara för mig och mina renar, utan allt liv. I svåra tider behövs det modiga ledare som fattar modiga beslut. I svåra tider krävs det modiga ledare som vågar se längre än kortsiktig ekonomisk avkastning och som vågar släppa taget om det gamla Jag måste sätta all min tro på att det finns sådana modiga ledare inom kyrkan, och jag hoppas att dessa ledare är inte färgade eller färgas av skogsbrukets förlegade, produktionsinriktade normer
Jag önskar och sätter min tro till att du Biskop, är en av dessa modiga ledare, som vågar fatta svåra beslut för att möta en svår framtid. Jag hoppas att du, genom det du tror på och lever för, står på människornas och skapelsens sida framför de kortsiktiga vinstintressena. Jag hoppas också att du tror på en framtid med mångfald och förnyelse, och att du står upp för människors lika värde och genom det tar striden inom Härnösands stift och på kyrkomötet för skogen, renskötseln, alla arter och mänsklighetens framtid.
Varma, hjärtliga hälsningar Anja Fjellgren Walkeapää
